Åh. Idag är det en lite sorglig dag. Avskedsdag. Det var Filips sista dag på jobbet. Mamma och pappa har varit deppiga hela dagen. Vi har fikat och ätit ute. Alla har sagt hejdå. Jag tycker det är väldigt vemodigt. Jag kommer sakna honom otroligt mycket, någonting annat kan jag inte säga. Hur mycket jag än må ha hatat och älskat honom så kommer jag sakna honom. Jag hatar lite att jag känner så mycket för honom, men det är okej. Jag är glad att vi är vänner. Känns konstigt att vi är bättre vänner nu än vad vi var när vi var tillsammans. Jag var tillsammans med en person som jag inte kände kan jag tänka nu. Det har alltid varit en konstig relation och jag tror inte att det kommer att upphöra vara det. Någonsin. It's complicated minst sagt.
Jag sa upp min lägenhet idag också. Först gick jag dit utan kontraktet, så jag fick åka hem och hämta det. Jag pratade med mamma och pappa idag vad det verkligen tyckte eftersom de inte verkade så glada igår. De sa att det är klart att jag ska flytta, men de var bara ledsna över att jag skulle flytta. De vill ha mig nära. Haha, men Mölndal ligger inte så långt bort. Mammas condition var att jag fick flytta om jag skaffade pepparspray, knogjärn och att jag ställde mig i bostadskö i Kinna igen. Haha. Det kan jag leva med.
Det känns väldigt bra att flytta. Det var en lättnad efter jag sagt upp lägenheten, trots att jag funderade på om det var rätt när jag gick in till kontoret. Det har varit väldigt tomt här sen Filip flyttade och även om jag har två underbara vänner som fortfarande bor kvar här så är det nog dags ändå. Jag kommer på mig själv att kolla efter Filips bil på parkeringen ibland. Så ja, det är dags som fan att flytta.