Det var en gång en loppa som var instängd i en burk. Loppan försökte förjäves hoppa men kom inte ut. Till slut gav loppan upp för att den trodde att den hade tappat sin förmåga att hoppa.

Utanför fönstret är det bara grått och blött och lerigt. Träden ger mig vibbar av att man lever i ett världskrig. Alla mina mysbyxor får alltid hål mellan benen, vilket irriterar mig. Det ligger stearin på mattan som jag inte har någon aning om hur det har kommit dit. Det är vardag och rastlösheten kommer åter krypandes. Ibland säger jag att jag vill åka bort, då tror en del att jag försöker fly, men frågan är Vad..VAD finns det att göra för en rastlös själ i en by där det inte händer någonting? Där grannarna slämmer i dörrar, där caféer stänger kl 15 på helger och där de enda ungdomarna som är kvar är de som har stängt in sig i den där lilla bubblan som ingen annan får komma in i.

Det är dags att fly från byn innan jag tappar min förmåga att hoppa.