Tankar som snurrar...
Nu var det ett tag sedan igen jag skrev i bloggen. Har liksom inte kännt suget för det riktigt, men ikväll kände jag för att skriva ett.
Ju mer jag tänker på att jag verkligen befinner mig i USA desto mer fattar jag ingenting. Har inte tänkt så mycket på att man är i ett annat land på andra sidan jordklotet och borta från allt man kallar vardag.
Det har verkligen varit lärorikt på många sätt och man har fått en sådan syn på saker som man aldrig någonsin innan trodde att man skulle få, och man har lärt sig vad och vem som verkligen betyder något.
Tidigare idag klev Matilda innanför mina dörrar här i Santa Barbara och det kan jag inte fatta riktigt. Det känns som igår det var tre månader kvar tills hon skulle komma. Eftersom man inte har hunnit tänka på det och att tiden har gått så snabbt så kommer jag nog inse att hon verklikgen var här till hösten.
Det känns så fruktansvärt skumt för mig att ha folk hemifrån här, det krockar på något sätt eftersom man alltid har varit den personen man har varit hemma där man inte har så mycket erfarenhet. Resan hit ha verkligen ändrat mig som person, ibland känns det som till det sämre, men antar att det är nyttigt.
Det enda jag kan säga om hela denna resa om allt jag har sett och upplevt under dom åtta månader jag har varit här snart så kan jag bara säga; det går inte ta till sig det. Man fattar inte vilken resa det är man gör och det är synd att man inte kan ta till sig det i stunden utan att man måste tänka tillbaka på allt man har gjort om flera år, OM jag nu någonsin kommer förstå.
Rädslan har verkligen kommit över mig att jag kanske inte längre kommer passa in i den miljön jag kommer ifrån när detta är över, jag kanske inte passar ihop men mina gamla vänner. Men det finns inte å mycket att göra egentligen att göra det bästa utav det och går det så går det. Alla förändras, det är bara en tidsfråga.
God natt på er!
/Tina
Ju mer jag tänker på att jag verkligen befinner mig i USA desto mer fattar jag ingenting. Har inte tänkt så mycket på att man är i ett annat land på andra sidan jordklotet och borta från allt man kallar vardag.
Det har verkligen varit lärorikt på många sätt och man har fått en sådan syn på saker som man aldrig någonsin innan trodde att man skulle få, och man har lärt sig vad och vem som verkligen betyder något.
Tidigare idag klev Matilda innanför mina dörrar här i Santa Barbara och det kan jag inte fatta riktigt. Det känns som igår det var tre månader kvar tills hon skulle komma. Eftersom man inte har hunnit tänka på det och att tiden har gått så snabbt så kommer jag nog inse att hon verklikgen var här till hösten.
Det känns så fruktansvärt skumt för mig att ha folk hemifrån här, det krockar på något sätt eftersom man alltid har varit den personen man har varit hemma där man inte har så mycket erfarenhet. Resan hit ha verkligen ändrat mig som person, ibland känns det som till det sämre, men antar att det är nyttigt.
Det enda jag kan säga om hela denna resa om allt jag har sett och upplevt under dom åtta månader jag har varit här snart så kan jag bara säga; det går inte ta till sig det. Man fattar inte vilken resa det är man gör och det är synd att man inte kan ta till sig det i stunden utan att man måste tänka tillbaka på allt man har gjort om flera år, OM jag nu någonsin kommer förstå.
Rädslan har verkligen kommit över mig att jag kanske inte längre kommer passa in i den miljön jag kommer ifrån när detta är över, jag kanske inte passar ihop men mina gamla vänner. Men det finns inte å mycket att göra egentligen att göra det bästa utav det och går det så går det. Alla förändras, det är bara en tidsfråga.
God natt på er!
/Tina
